Jag satt nu och rensade bland mina kontakter på msn.
Vems hotmailadress såg jag inte då?
Jo Kents, jag kan inte ta bort den.
Det är snart ett år sen men jag har inte förstått det än,
det gör fortfarande ont så fort jag blir påmind.
Hur ska jag kunna ta bort honom när det känns som att han fortfarande är kvar?
Och om jag tar bort det vet jag att han verkligen är borta, jag vill inte..

Kent var min systers ex, pappan till mina systerdöttrar.
Jag kände honom i många år, enda sen jag var en liten flicka.
Det fanns inget ont i honom och han älskade sina döttrar otroligt mycket.
Något gick snett. En tidig morgon hände det.
Han blev nekad att komma in där han bodde då han var alkoholpåverkad,
han drunknade i Säveån.

Jag kommer alltid minnas, och älska dig.
Det är många som saknar dig. Otroligt många.

Jag minns fortfarande de två värsta dagarna, dagen jag fick reda på det och på begravningen.
Jag skulle vara hundvakt åt min farmors hund då jag fick samtalet, ca 30 min senare skulle de andra åka och jag blev ensam i ett stort hus. Som tur kom min älskade vän och höll mig sällskap. Det uppskattades mycket.

Begravningen var vacker. Kyrkan var fullsatt. Alla grät.
Till och med en man jag en gång trodde att jag kände som jag aldrig sett gråta innan,
och honom hade jag "känt" i hela mitt liv.
Jag trodde aldrig tårarna skulle ta slut.
När jag skulle lämna blommorna på kistan bröt jag ihop totalt.

Snälla kom tillbaka, vi behöver dig. 




Denna låten spelades i kyrkan.
Förra veckan gick den på radion när jag jobbade,
det va inte lätt..